Tesugen

Designprocessen hos Volvo

I årets första nummer av bilagan ComputerSweden Hemma fanns en väldigt intressant intervju med bildesignern Andreas Nilsson om arbetet med Volvos stadsjeep. Jag tycker den reflekterade många intressanta aspekter av designprocessen som normalt inte hörs i pratet om design.

Normalt börjar formgivningen av en bilmodell på Volvo i ett så kallat konceptstadium. Då ritas ett stort antal förslag. Man fortsätter sedan med cirka åtta varav tre senare väljs ut för vidareutveckling. Så småningom görs ett slutgiltigt val av dessa. [Min emfas.]

Så gick det dock inte till i fallet med stadsjeepen, kanske för att de något panikslaget insåg att de behövde en SUV (bilens motsvarighet till ett gated community) för att kunna konkurrera. I stället hoppades konceptstadiet över och tre formgivare valdes att göra varsitt förslag till design. Dessa meddelades om några givna riktlinjer, samt gavs en profil av den typiska köparen.

Utöver modelltypen, SUV eller stadsjeep, fick längden som mest vara 4,8 meter, bilen skulle uppfattas som smidig och vara lätt att hantera och den skulle ha sju säten. [...] En XC90 är konstruerad och formgiven för kvinnor med familj i Kalifornien. Bilens ungefärliga pris var också bestämt.

Utifrån dessa constraints började skissarbetet. Man studerade konkurrenterna för att hitta styrkor och brister. När förslagen var klara presenterades de “i form av fullskalemodeller i ett skumplastmaterial med mycket hög densitet”.

När vinnaren utsetts inleddes arbetet att förmedla designen till organisationen, samt att anpassa den i samarbete med tekniker och leverantörer. Till exempel så fick förändringar göras efter begränsningarna i den fabrik där tillverkningen skulle ske. Man fick också ändra formen på bilens sida, eftersom materialet inte lät sig pressas enligt den ursprungliga designen.

Under möten med tekniker används småskalemodeller i lera eftersom det då är lätt att göra justeringar på plats. Jag tolkar det som att modeller används för att de fungerar bättre för att kommunicera idéer till andra. Sedan arbetet med stadsjeepen har man strävat efter att minska antalet modeller som görs, eftersom det är tidskrävande och kostsamt. “Fysiska modeller gör vi mest för att visa förslag för andra”, säger Andreas Nilsson.

Det är en organisk process: först görs många förslag i olika riktningar, varifrån man väljer kandidater att vidareutveckla. Dessa anpassas sedan efter diskussion med olika inblandade, samt efter marknadsundersökningar.

The above was posted to my personal weblog on March 31, 2005. My name is Peter Lindberg and I am a thirtysomething software developer and dad living in Stockholm, Sweden. Here, you’ll find posts in English and Swedish about whatever happens to interest me for the moment.

Tags:

Related posts:

Posted around the same time:

The seven most recent posts:

  1. Tesugen Replaced (October 7)
  2. My Year of MacBook Troubles (May 16)
  3. Tesugen Turns Five (March 21)
  4. Gustaf Nordenskiöld om keramik kontra kläddesign (December 10, 2006)
  5. Se till att ha två buffertar för oförutsedda utgifter (October 30, 2006)
  6. Bra tips för den som vill börja fondspara (October 7, 2006)
  7. Light-Hearted Parenting Tips (September 16, 2006)
Bloggtoppen.se