Jan Kjærstads Tecken till kärlek
Efter trilogin om Jonas Wergeland hade jag stora förväntningar på denna bok (Bokus, AdLibris). Den var bitvis bra men inget jag kan rekommendera. Åven i trilogin förekom detaljer jag tyckte var lite banala eller larviga, men i denna bok är de för många. Kanske tycker jag det för att jag läst en del Italo Calvino emellan.
Före Kjærstad avslutade jag Stewart Brands How Buildings Learn, i vilken jag har massor av marginalanteckningar att följa upp. Nu läser jag The Girl Who Played Go av Shan Sa, efter ett tips från en läsare i somras. Ett trettiotal sidor in är den mycket lovande.