Tesugen

Bloggstafetten: Israel-Palestinakonflikten 5

Jag har hållit stafettpinnen i en vecka nu, så det är dags att avsluta. Jag har lärt mig mer om denna konflikt än jag trodde var möjligt på så kort tid, men det är en väldigt komplex fråga. Hur som helst ska jag nu göra ett försök att besvara de frågor Annica Tiger ställde när hon lämnade över pinnen till mig.

Under helgen har jag läst boken Inshallah. Konflikten mellan Israel och Palestina (Bokus, AdLibris) av Donald Boström (red). Boken försöker ge en bild av konflikten genom Boströms bilder samt texter av de som enligt baksidestexten är de främsta svenska mellanösternkännarna. Jag tycker det är en fantastisk bok, men saknar en sammanfattning av konfliktens och områdets historia, liknande den jag själv försökte mig på. Med en sådan skulle boken vara en utmärkt introduktion.

Annica frågade om konflikten kan lösas och hur det skulle gå till. Jag är övertygad att lösningen, när och om den nås, kommer nås i samtal tillsammans med medlande part. I boken hänvisar Svenska Dagbladets mellanösternkorrespondent sedan 20 år, Cordelia Edvardson en opinionsmätning som antyder att det israeliska folket tror på en diplomatisk lösning och att lösningen skulle förutsätta “långtgående kompromisser” – kompromisser rörande Jerusalem; tillbakadragande till 1967 års gränser samt att armén lämnar de ockuperade områdena. Hon fortsätter:

Tragiken är att alla vet att det förr eller senare blir en lösning av den israelisk-palestinska konflikten, och att den i stort sett kommer att motsvara ritningarna från Camp David. Det vill säga en fri och självständig palestinsk stat med Åstra Jerusalem som dess huvudstad.

En förutsättning för att fredsförhandlingarna ska kunna tas upp på nytt är att båda sidor gör ett tillbakadragande. De palestinska självmordsbombningarna måste upphöra och de israeliska måste styrkorna dras tillbaka.

Att det israeliska folket efterlyser hårdare tag är inte konstigt när de utsätts för självmordsbombningar och andra terrordåd. Och att grupper på den palestinska sidan tar till sådana handlingar är begripligt, om än inte förlåtligt, givet det hot palestinierna upplever från israelisk militär och extremister. De extremistiska strömningarna på båda sidor verkar ha stort inflytande, att döma av att de lyckades piska upp stämningen efter det historiska fredsavtalet 1993. Som Daily Telegraph skriver så i stället för att få ett slut på konflikten så resulterade Osloöverenskommelsen i mer terrorism och en skärpt israelisk ockupation.

På Annicas fråga om huruvida terrorismen i världen ökat till följd av konflikten i Mellanöstern svarar jag att jag tror det. Detta eftersom den från början engagerat väst och för att de extrema grupperna på båda sidor i sin ovilja att kompromissa ser yttre inblandning som att de lägger sig i. Till och med de egna ledarna ses som svikare och går osäkra när de går med på kompromisser i förhandlingar med den andra sidan. När andra länder sedan agerar medlare blir även de föremål för hat från dessa grupper.

Terrorismen är effektiv eftersom den inte kräver stora resurser och för att den sprider skräck på bred front på gräsrotsnivå, särskilt som följd av rapporteringen i medier. Frågan är hur väl terrorismen skulle fungera utan massmedier. På något sätt tror jag också att benägenheten att tillämpa terrormetoder ökar med varje rapporterat dåd, inom dessa grupper samt hos anhängare till dem.

Samtidigt som jag köpte Inshallah köpte jag även Björn Kumms Terrorismens historia (Bokus, AdLibris) vilken jag ser fram emot att läsa. Den tar bland annat upp terrorismen i Mellanöstern och förhoppningsvis kopplingarna mellan Israel-Palestinakonflikten och attacken mot World Trade Center. (Av det jag har skumläst hittills verkar den väldigt intressant.)

Annicas sista fråga var om världen skulle bli en bättre plats om konflikten löses. Att tillvaron skulle bli bättre för de som bor i Israel-Palestina råder det inget tvivel om. Möjligen skulle konfliktens lösning leda till förminskat stöd för de extremisterna, med följden att terrorhotet globalt sett minskar. Man kan också tänka sig att extremistgrupperna fortsatt kommer attackera västvärlden även om konflikten i Israel-Palestina når en lösning.

Jag kommer troligen återkomma till detta ämne. Det har varit intressant att sätta sig in i det och jag vill läsa mer. I nästa text kommer jag lämna över stafettpinnen till nästa bloggare.

The above was posted to my personal weblog on October 11, 2004. My name is Peter Lindberg and I am a thirtysomething software developer and dad living in Stockholm, Sweden. Here, you’ll find posts in English and Swedish about whatever happens to interest me for the moment.

Tags:

Related posts:

Posted around the same time:

The seven most recent posts:

  1. Tesugen Replaced (October 7)
  2. My Year of MacBook Troubles (May 16)
  3. Tesugen Turns Five (March 21)
  4. Gustaf Nordenskiöld om keramik kontra kläddesign (December 10, 2006)
  5. Se till att ha två buffertar för oförutsedda utgifter (October 30, 2006)
  6. Bra tips för den som vill börja fondspara (October 7, 2006)
  7. Light-Hearted Parenting Tips (September 16, 2006)
Bloggtoppen.se