Tesugen

Vezo, Madagaskar

I en artikel i Dagens Nyheter i fredags (verkar inte finnas online) skriver Martin Nyström om vezokulturen, och det låter som något direkt ur en bok av Italo Calvino:

Vezo är ett folk på Madagaskars västkust. Och en av de mest löftesrika civilisationer jag hört talas om. Men “Vezo är inte ett slags folk”, skriver socialantropologen Rita Astuti i sin fascinerande studie “People of the Sea” (1995). De är simmare, seglare och fiskare och saknar all form av fast identitet. Identiteten är temporär, vezoheten antas i nuet och har inte någon förankring i det förflutna.

Ingen är vezo av födsel eller av härkomst och här finns ingen ärvd gemensamhet eller likhet. De lever i en “genealogisk glömska”. Astutis [sic!] beskriver dem som: “Ett folk utan visdom och i ständig överraskning.” Deras obeständiga syn på sig själva gör också att de skyr all planering. De roas av allt sådant (bland annat excesser i droger och konsumism) som effektivt stör förmågan att tänka på morgondagen.

Ingen lär heller barnen att simma – ett av de avgörande tecknen på vezohet – för identiteten uttrycks i själva förtroendet till vattnet. För att bli erkänd som vezo räcker det att man agerar som om man kunde simma (exempelvis att man visar sig lugn vid en kapsejsning). Detta slags manipulation med regler och tabun är kanske det mest rörande hos vezofolket. “Vår mjukhet tål inte för många förbud”, säger de. Sina vanor beskriver de som “lätta” och hjärtan som “ömma”: “Annars skulle vi vara döda jämt!” Det är först i döden som identiteten slås fast, då en människas alla alternativa härkomster får en slutgiltig unicitet. Att hålla sig vid liv är hos vezofolket synonymt med att hålla sin identitet flytande.

Denna subversiva identitetskultur har enligt Rita Astuti utvecklats hos vezo som en effekt av ett motstånd mot en tidigare madagaskisk kungamakt som en gång ville underordna dem, kolonisera dem. Och de svarade inte bara förkasta härskarnas historia utan historien som sådan. Att leva ursprungslöst.

Ur förlagets beskrivning av boken, vars undertitel är ”Identity and Descent among the Vezo of Madagascar”:

The Vezo a fishing people of western Madagascar, are known as “the people who struggle with the sea”. Dr Astuti explores their identity showing that it is established through what people do rather than being determined by descent. Vezo identity is a “way of doing” rather than a “state of being”, performative rather than ethnic. However, her innovative analysis of Vezo kinship also uncovers an opposite form of identity based on descent, which she argues is the identity of the dead. By looking at key mortuary rituals that engage the relationship between the living and the dead, Dr Astuti develops a dual model of the Vezo person: the one defined contextually in the present, the other determined by the past.

The above was posted to my personal weblog on June 6, 2004. My name is Peter Lindberg and I am a thirtysomething software developer and dad living in Stockholm, Sweden. Here, you’ll find posts in English and Swedish about whatever happens to interest me for the moment.

Tags:

Related posts:

Posted around the same time:

The seven most recent posts:

  1. Tesugen Replaced (October 7)
  2. My Year of MacBook Troubles (May 16)
  3. Tesugen Turns Five (March 21)
  4. Gustaf Nordenskiöld om keramik kontra kläddesign (December 10, 2006)
  5. Se till att ha två buffertar för oförutsedda utgifter (October 30, 2006)
  6. Bra tips för den som vill börja fondspara (October 7, 2006)
  7. Light-Hearted Parenting Tips (September 16, 2006)
Bloggtoppen.se