Tesugen

Intuition, tyst kunskap

Ur Nationalencyklopedin:

intuition (senlat. intui´tio, av lat. intu´eor “rikta blicken på”, “uppmärksamt betrakta”, “betänka”), filosofisk term för omedelbar uppfattning av ett objekt där alla moment uppfattas direkt, utan stöd av erfarenhet eller intellektuell analys.

Utan stöd av erfarenhet? Det är verkligen inte min uppfattning. Möjligen utan stöd av erfarenhet i just intellektuell analys.

Artikeln listar upp ett antal filosofer och vad de har ansett om begreppet intuition. Filon från Alexandria skilde på “intuitiv kunskap och steg-för-steg-analyserande, diskursiv metod”. Spinoza menade att man endast genom intuition når “vetandets högsta grad”. Enligt artikeln var han påverkad av Descartes, som “ansåg att endast vetandets elementära insikter (t.ex. vissheten om den egna existensen) var tillgängliga för intuitionen”. Schopenhauer påstod att “intuitionen fungerar enligt logikens lagar, men […] är okontrollerbar, eftersom den är omedveten” medan Jung däremot menade att den är irrationell, om än omedveten.

I inledningen till Ett oändligt äventyr nämner Sven-Eric Liedman intuitionsbegreppet och hur han tänker förhålla sig till det i boken:

När man talar om vägen fram till en kunskap eller en insikt är det ett ord som ofta kommer på tungan: intuition. I denna framställning kommer ordet att lysa med sin frånvaro. Anledningen är att ordet blivit så vagt och mångtydigt att det snarare sveper in ett problem i dunkel än kastar ljus över det.

Han skriver att med intuition så åsyftas i allmänhet “omedelbara insikter till skillnad från sådana som bara kan vinnas genom längre resonemang eller genom mödosamt hopsamlad erfarenhet”. Det finns, fortsätter han, “insikter som vi når fram till utan att kunna prestera goda sammanhängande resonemang för hur vägen dit tillryggalades”, kunskap som “föregår den som kodifieras i teorier”. Istället för att blanda in intuitionen föreslår han att man pekar på “det faktum att människan är en kroppslig, sinnlig och social varelse långt innan hon utvecklar sin fulla intellektuella kapacitet”.

I boken tar Liedman upp en mängd företeelser som skulle kunna sorteras in under intuition, men han har kanske rätt i att det förvirrar snarare än upplyser. Bland annat talar han om tyst kunskap (på engelska, tacit knowledge) och något som kallas förtrogenhetskunskap.

Om tyst kunskap skriver Nationalencyklopedin:

[U]ttryck, ursprungligen använt av Michael Polanyi, för att beteckna sinnesintryck, uppfattningar, sociala regler och värderingar som tas för givna i mänskligt handlande. Polanyi ville med begreppet visa att även rationalistisk och positivistisk kunskapsteori måste förlita sig på mänskliga och sociala processer som man inte till fullo har förstått eller kritiskt prövat. Polanyis begrepp “tyst kunskap” grundas i kunskaps- och samhällsfilosofi, men begreppet har ibland också förknippats med Wittgensteins språkfilosofi.

Liedman skriver att Polanyi var “en kompromisslös motståndare till den moderna positivismen […] med dess föreställning att all kunskap värd namnet kunde göras explicit och formuleras i påståendesatser”.

Polanyi ger olika exempel på vad tyst kunskap är. Hans första exempel är, skriver Liedman, förmågan att “känna igen ett ansikte fastän vi inte kan ge en entydig beskrivning av det”. Det är, fortsätter han, “en elementär kunskap som inte kan översättas till en svit av påståenden”.

Ett annat av Polyanis exempel är “pianisten som utan eftertanke och blixtsnabbt finner de tangenter som nottecknen på pappret anger”. Detta är ett exempel av ett helt annat slag. Här, skriver Liedholm, fäster Polyani uppmärksamheten vid “skillnaden mellan pianistens omedvetna och medvetna fingerrörelser över klaviaturen”. I det ögonblick samme pianist börjar tänka på vad han gör kan han “bli som paralyserad och oförmögen att spela vidare”. I det avseendet är det, fortsätter Liedholm, “inte en skillnad mellan tyst och talande […] utan mellan spontan och övertänkt”.

För att exemplet med pianisten ska kunna ses som tyst kunskap menar Liedholm att man i så fall bör säga “att denna tysta kunskap närmare bestämt är en kunskap som tystnat, till skillnad från den som alltid varit och måste vara tyst” (förmågan att känna igen ett ansikte).

Som ett annat exempel på tystnad kunskap nämner Liedman det att lära sig räkna, vilket för ett barn är mödosamt, men för varje steg uppför “matematikens trappa” tystnar tidigare lärd kunskap, de “sjunker in i ett slags självklarhetens ordlöshet: den kunskap som nyss måste kläs i ord har tystnat”.

Jag återkommer med mer om detta.

The above was posted to my personal weblog on January 8, 2004. My name is Peter Lindberg and I am a thirtysomething software developer and dad living in Stockholm, Sweden. Here, you’ll find posts in English and Swedish about whatever happens to interest me for the moment.

Tags:

Related posts:

Posted around the same time:

The seven most recent posts:

  1. Tesugen Replaced (October 7)
  2. My Year of MacBook Troubles (May 16)
  3. Tesugen Turns Five (March 21)
  4. Gustaf Nordenskiöld om keramik kontra kläddesign (December 10, 2006)
  5. Se till att ha två buffertar för oförutsedda utgifter (October 30, 2006)
  6. Bra tips för den som vill börja fondspara (October 7, 2006)
  7. Light-Hearted Parenting Tips (September 16, 2006)
Bloggtoppen.se