Tesugen

Daniel skriver om sin Rom-weekend: “Det enda som jag inte gillade med Rom var trafiken. Det finns helt enkelt inga trafikregler där, om det finns så är det ingen som bryr sig om dom.” Nu har jag inte kört bil i Rom, men jag gick runt väldigt mycket när jag var där, och jag tycker att trafiken är ett väl fungerande kaos.

Det är väldigt sällsynt med övergångsställen för fotgängare, vad jag minns. I alla fall så korsar man gatan där man känner för det – och det fantastiska är att bilisterna saktar in för att släppa förbi dig. Jag minns hur jag stod i flera minuter och inte kom över en gata när jag precis klivit av transferbussen, men räddades efter ett tag av att det kom en annan som jag kunde hänga på.

Efter någon dag så kom man in i detta. Ville man över så klev man ut och bilarna släppte förbi en. Däremot stannade de aldrig för att släppa över de turister som inte förstått detta, utan stod och väntade på en lucka vid trottoarkanten.

Jag var där i augusti och det var ofattbart varmt. Jag minns en gång då jag satt på en bänk i skuggan vid en trafikplats – som ett litet “torg” till vilket fem olika vägar ledde, och över detta torg körde bilar kors och tvärs; men det flöt på väldigt bra. Förbi mig på trottoaren kommer en gammal kvinna som har svårt att gå. Plötsligt kliver hon ned i vägbanan och går diametralt över torget, sakta. Och kommer över helskinnad, förstås.

Efter min vistelse var jag så van att gå ut i vägbanan för att ta mig förbi folk som gick för sakta på trottoaren. Det var helt enkelt något som kändes naturligt efter man hade anammat trafikkulturen. Jag avslutade min ensamsemester i Rom med att åka upp till London för en weekend, där jag skulle få sällskap av min kompis Tomas – och det visade sig svårt att ställa om sig dels till vänstertrafik, dels till en mer strikt trafiknatur.

Vi hade lämnat våra väskor på hotellet och gick ut – säkert för att hitta något att äta. Trottoaren var knökfull och jag tog instinktivt ett steg ut i vägbanan för att navigera förbi lite folk. I Rom behövde jag inte se mig för när jag gjorde något sådant, och jag glömde därför bort att göra det i London. Jag blev – inte påkörd, men jag fick en rätt kraftig knuff av en dubbeldeckare ögonblicket senare. Jag träffades på skuldran och lätt i bakhuvudet, men jag höll mig stående. Det gjorde inte så ont, men Tomas blev lätt chockad.

Åven om det tutas mycket och är mycket trafik i Rom så känns det ändå som någon sorts harmoni – om man väl har förstått dess natur. Jag kommer att tänka på ett citat från någon bok som Mattias berättade: “Kaos är bara mönster vi inte lärt oss att förstå” (eller något sådant).

The above was posted to my personal weblog on May 12, 2003. My name is Peter Lindberg and I am a thirtysomething software developer and dad living in Stockholm, Sweden. Here, you’ll find posts in English and Swedish about whatever happens to interest me for the moment.

Posted around the same time:

The seven most recent posts:

  1. Tesugen Replaced (October 7)
  2. My Year of MacBook Troubles (May 16)
  3. Tesugen Turns Five (March 21)
  4. Gustaf Nordenskiöld om keramik kontra kläddesign (December 10, 2006)
  5. Se till att ha två buffertar för oförutsedda utgifter (October 30, 2006)
  6. Bra tips för den som vill börja fondspara (October 7, 2006)
  7. Light-Hearted Parenting Tips (September 16, 2006)
Bloggtoppen.se